Jönssonligan spelar högt

Hör och häpna! De gamla kumpanerna Ragnar Vanheden och Dynamit-Harry har bestämt sig för att bli hederliga. Därför har de startat AB Alltjänst. Doris arbetar naturligtvis som sekreterare. För Alltjänst är inget jobb för litet!

En dag blir de kontaktade av en äldre, lite mystisk dam från öfre Östermalm som erbjuder dem ett lite originellt uppdrag; de ska bevaka Kungliga Operan i Stockholm. Den gamla damen visar sig emellertid ha ett kriminellt förflutet. Och inte nog med det - hon visar sig också vara Sickans mormor! Och som om inte detta kunde räcka, bor även Sickans lillebror, Sven-Ingvar, kvar hemma hos Mormor!

Det visar sig att den gamle ärkeskurken Wall-Enberg tänker lägga beslag på hela Operans EU-bidrag i maskopi med den avgående Operachefen och en italiensk kumpan med djupa förgreningar i den sicilianska maffian, Signore. Kuppen utförs som ett databedrägeri där access-koderna till bankkontona förs över på en diskett. Disketten förvaras i ett kassaskåp av märket Franz Jaeger, beläget i Gustav III´s gamla kassavalv under Operan.

Efter en galaföreställning av Wagners Rhenguldet till den avgående Operachefens ära, ska tydligen ett möte äga rum där ”bytet” ska delas, och nu gäller det för Jönssonligan - förlåt, Alltjänst - att hinna före. Och det blir bråttom - oerhört bråttom!

Sven-Ingvar får under Mormors överinseende lägga upp planen (!) och Harry och Vanheden får i uppdrag att införskaffa de sedvanligt märkliga tillbehören för kuppen. Den här gången finns på utrustningslistan, utöver alla tekniska hjälpmedel, även partituret till Rhenguldet, som till Harrys stora förvåning inte direkt är något litet nothäfte precis!

Så kommer då den stora kvällen, och alla är på plats. Via varuintaget tar sig Jönssonligan in under Operan. Med pneumatiska borrar och dynamit tar man sig sakta men säkert fram emot kassaskåpet - allt i takt till Wagners musik som Sven-Ingvar dirigerar med säker hand från partituret. Den sista stora smällen sker i ett orgiastiskt crescendo i finalen och är så stark att ett rökmoln stiger upp ur scengolvet - rena rock´n roll effekten! Dirigenten är lyrisk över orkesterns starka sentiment och publiken jublar! Alla utom Wall-Enberg förståss…